Idag är det ingen vanlig dag, för det är min brors födelsedag! :) Ja, min enda bror, min enda lille bror fyller 14 år, kan ni tänka er 14 år!? Vad fasen tog tiden vägen? :O I mina ögon kommer jag alltid att se den lilla pojken som följer efter mig, som jag hämtade på dagis och som jag lämnade på dagis innan skolan börjar. Den lilla pojken som ge mig en kram från ingenstans och ge mig en puss, när han bli ledsen kommer han till mig, när mamma inte lyckas övertala honom att duscha så kan jag göra det, den pojken som jag skulle göra vad som helst för, skulle göra vad som helst för honom nu också såklart :) Han var min sunshine när jag bodde hemma, han var den som fick mig alltid att skratta och ler när jag kommer hem från skolan, träning eller när jag var ledsen.
Och idag är han 14 år, gå i högstadiet, spelar hockey och är jättebra och inte nog med det så ha han en jättegullig tjej som jag fick träffa för första gången sen dom blev tillsammans ;) Jag hoppas att han ta väl hand om sin tjej annars kommer jag att kicka ditt ass, spelar ingen roll om du är min bror, du ska behandla tjejer med respekt, det ha jag och din andra syster bestämt! ;p
Jag hoppas att du få en toppen födelsedag och att du få allt du önskar dig! Jag är ledsen att jag inte kan närvara på din födelsedag men du ska veta att jag älskar dig och saknar dig!
You're my sunshine, my lovely brother!

Bror och jag - Thailand 2004

Igår när jag tittade igenom mina bilder som jag ha och som jag scannade in och la upp den på fejja.. vad för bilder tänker ni, right? Well, det var några gruppfoto på IFK Nyköping F87, det var ett tag sen man var ett flicklag och inte nog med den när man tittar igenom bilderna så kom alla fina minne tillbaka. Fan det var roliga tider det, man hade så jäkla kul, träningsläger, alla cuper man var på och hur rolig man hade på träningarna och matcher och självklart utanför plan också. Kan inte sluta att ler när jag tänker tillbaka, tro nog att vi hade nyköpings bästa tränarna.. ;p
Vem skulle inte vilja att träna oss liksom? :P Haha, nää då..
Kom ihåg en sak, det var så att åren innan vi skulle börja spela 11-mana, jag tror att vi var 12-13 år gamla, och vår tränare Stefan, jag tro och kommer alltid att tro att det var hans idé att vi skulle köra konditionsträning nästan varje träning på hösten där innan säsongen var slut i 7-mana. Fast man kan ju tacka honom senare när förträningen i 11-mana börjar :P Så Stefan, du hade kanske trots allt lite rätt ;p haha.
Gothia Cup måste ändå vara den bästa cupen ever, fy fan så jäkla kul man hade där, en av dom bästa minne man kan ha som fotbollspelare :)
All I have to say it that IFK Nyköping F87, thank you for all the memories! :love: You guys are the best! :)

Idag är det som alla vet, så är det far's dag.... Jag borde gratta min pappa men ändå inte, men då prata jag inte om min styvpappa nu, nu pratar jag om min riktiga pappa, han som bor i Thailand... men jag har inget at vara tacksam för mot honom.. han har aldrig funnit där vid min sida när man som liten behöver en pappa som ställer upp för en.. Ska jag vara tacksam för att han har gjort för mig? Men det kan jag jue inte göra, okej, utan han skulle jag inte finnas men mer än det? Nej, och då menar jag det verkligen. Jag tror inte ens att jag skulle gråta på hans begravning, jag skulle nog inte ens vara ledsen... för att jag känner inte den kärleken som man skulle känna av sin pappa. Jag älskar inte honom, jag saknar honom inte ens... Har bott i Sverige i snart 13 år och inte en enda gång har jag gått och funderat om hur han har det.. jag har inte gråtit efter honom, jag tänker inte på honom, men då tänker ni kanske, men du skriver ju om honom nu? jo, visst gör jag det, men jag skriver bara för att jag känner att jag ville bara skriva.. okej, jag kommer säkert att skriva om min pappa mer längre fram men det gör jag bara för att jag känner att jag ville skriva.. jag få kanske tappa minne längre fram och då kanske jag börjar att älskar honom och då har jag detta som påminner mig om att jag har aldrig haft den kärleken till honom.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta varje gång jag tänker på när jag var i thailand första gången efter att har bott i Sverige i 6 år, jag var tvungen att vara hos honom eller lättare sagt han höll fast mig och jag trodde att han skulle låsa in mig i ett rum och låta mig aldrig går därifrån men som tur var så gjorde han inte det, haha. När jag var hos honom så sa jag inte så mycket till honom efter som att jag inte har mycket att säga till honom helt enkelt men det fattar han ju inte, han fortsatt och proppa i mig med "Jag älskar dig" och "Jag saknar dig" och "Jag älskar er och saknar er båda jättemycket", vet att det inte är skitsnack från hans sida men från min sida var bara att jag skrattade och små log lite för mig själv. Och hans nuvarande fru sa att jag ska ta mina halvsyskon till Sverige när jag har fått bra jobb och ta hand om dom. WTH, varför ska jag göra det? Har aldrig känt dom i hela mitt liv och varför ska jag tvungen att ta hand om deras barn? Jag har ingen andelning till det och jag är inte skyldiga dom något. Vad fan tänkte hon på? Hade hon rökt hasch innan hon sa så till mig eller? Shit allstå! Men nu tillbaka till min far, hahaha, fy fan vilket fult ord. Anyway, dagen efter så åkte jag in till min mamma igen som väntade på mig inne i stan, han lämnade av mig och han gav mig 500 bath (ca:100 kr), jag och min mamma skulle går på stan lite och vart vi än gick så såg vi honom efter oss, varför? Don't ask me, tyckte bara att det var weird.. och efter att vi har vart i min hemstad i 2 dar så åkte vi hem till mamma's byn och vi har hunnit var där kanske 1 dag efter att vi kom från min hemstad så säger mamma till mig: Din pappa kommer imorn kväll och ska stanna här i en dag (kanske två, minns inte riktigt). Jag bara tittade på min mamma och tänkte vad fan vill han nu då? Har vi inte sett så det räckte för min del. Men den dagen han kom sa jag inte heller så mycket för att jag har inget att säga till honom. Jag brydde mig inte ett dugg om att han var där jag fortsatte min tid under tiden han var där med mina kusiner.
Jag skulle kunna tror att han inte har fattat att jag inte vill har något med honom att göra, och att det minsta jag göra här i livet är att jag älskar honom och att jag saknar honom. Jag menar, varför ska han tror att jag älskar honom när han inte har funnit där för mig, när man behövade honom. Han har inte ens en plats i mitt hjärta, han finns inte hos mig och han existera inte för mig, jag vet att han lever och att han finns men ändå inte i min värld. Det känns så jäkla skönt att kunna skriva av sig lite när det gäller såna hära saker. 

Igår pratade jag om minne från fotbollen, idag så hade jag tänkte att lägga upp några bilder :) Bilderna är från Gothia Cup, det var det som jag hittade men jag ha säkert flera bilder i källare, med tiden kommer andra bilder att dyka upp också :) Har man inte upplevt Gothia Cup som fotbollspelare så ha man missat något väldigt kul och massor med minne. Jag var lycklig nog som fick uppleva Gothia 3 gånger, inget jag ångra och jag ha minnen för livet. IFK Nyköping har alltid ett stort plats i mitt hjärta! Blåvitt hela vägen! IFK Heja! Heja IFK!

Avsluta med lagfoto från Gothia 2001 och 2002, dock hittar jag inte från 2004 :/

Gotta go!

Take Care!

satt och kollade igenom mina gamla bilder, bilder från första året på Gothia Cup det var 2001, men jag kan ha fel också.. men hur somhelst så var det Gothia i 3 år för mig som spelare i IFK Nyköping, vilket jag inte ångra ett dugg.. spelade fotboll i ca: 7-8 år, ångra inte ett dugg att jag lät mig själv att ha blåvitt i mitt hjärta, spelade även handboll i samma klubb. Blåvitt i hjärta för alltid :) Sedan ha man ju blivit "mobbad" av dem äldre damerna som ha speat länge i damlaget i handboll, haha, men så kul kan man ha med dem äldre. Saknar Sanna, Frida, Svensson.. Anna, Anna.. Helena, Mini.. ja, jag skulle kunna säga alla om jag bara kommer ihåg dem, men det är väl bra att man kommer ihåg dem som man kommer överens med eller hur?
Sanna, min älskare ;) Frida, min fru och Svensson, min flickvän ;) haha... åh, det var tiden det.
Om fotboll skulle jag kunna sitta i flera rader men eftersom att jag ha skadat mitt finger s är det svårt för mig att skriva alla minne jag delar med flickorna i F87... :) Få ta och göra det när det känns bättre i fingert :P
Minne är bra att ha när man vill drömma sig bort ett tag, vet att jag ha haft det flera gånger när man är ute och gå eller bara sitta hemma ensam och kolla igenom alla kort man ha....
Tiden har liksom bara flugit iväg, bara man klappar händerna. Varför går tiden så jäkla snabbt? Känner att man inte hinner med saker ibland..

Aja, nu ska jag vila mitt finger.. :)

Gotta go!

Tacke Care!